Att släppa taget

Jag sitter här på bryggan. Jag har varit så ledsen här, jag har varit så glad. Det är någonting med vattnet, fågelkvittret och doften av gräs som sakta med säkert får kroppen att läka. Det kommer alltid finnas platser, dofter och människor som påminner mig om livet jag en gång levt. Det lyckliga och det olyckliga. Och jag har jävligt svårt att släppa taget om det som en gång varit. Det bra, och det dåliga.

FullSizeRender (1)

Jag har alltid trott att jag har världens bästa försvarsmekanism. Något som jag tänkt ska lura mig själv att jag gått vidare, dölja allt ont.

Jag stänger av.

I alla fall utåt. Jag stänger av det som smärtar och bygger en hög tegelmur. Sen så småningom när jag känner mig redo, ibland flera år senare, släpper jag muren. Tar den största släggan och manglar ner den. Vad man märker då är att ångesten växt till sig och blivit vuxen. Utan uppfostran är en vuxen ångest besvärlig att hantera, otrevlig.

Allt blir så naket då. Där står man utan någonting att gömma sig bakom och bara en vuxen ångest att hålla i handen. Men med det blir det också mindre ensamt. Jag har lärt mig av erfarenhet att det är så man måste göra för att släppa in nya människor på djupet. Och släppa taget om det som en gång varit.

Idag skiner solen och mina naglar glittrar. Ett halvår har passerat och jag kan andas. Idag omringas jag av människor som förhindrar mig att bygga nya tegelmurar, och som står där när de gamla rasar. Jag har lärt mig att jag inte behöver vara ensam. Jag behöver inte ha ont. Depression är inte vem jag är, utan en sjukdom som drabbat mig.

Det viktigaste, och absolut svåraste, man behöver bära med sig i en depression är att det kan bli bättre. Och, om du fortsätter kämpa kommer vårsolen värma och skrattet komma från magen igen. Man måste ”bara” ge det tid. Tid, och all den lilla kraft man har kvar. Och under tiden veta, att det är helt okej att bryta ihop och börja om från början igen.

/Sofia

 

 

……………………………………………………………………………………………………

Lider du eller någon du känner av depression?

Kontakta en vårdcentral eller psykiatrisk öppenvårdsmottagning. Det går också bra att ringa sjukvårdsrådgivningen för råd (1177).

Om du eller någon du känner mår mycket dåligt, känner att hen inte orkar mer, har självmordstankar eller planer att ta sitt liv ska du söka hjälp direkt på en psykiatrisk öppenvårdsmottagning eller akutmottagning alternativt ringa 112.