26 februari 2016

Idag är första dagen den här veckan som jag kommer hem innan kl 21. Varför? Jo, för att jag helt enkelt inte vet hur man säger nej. Det är som att jag tänker att jag aldrig kommer få chansen igen. Chansen att hänga med på just den där aktiviteten eller chansen att visa vad jag går för på jobbet. Mitt inre kan liksom skrika ”NEJ” och ändå hör jag mig själv säga ”javisst, det fixar jag”. Sen, efter typ två veckor av fullspäckat schema med jobb och roliga fritidsaktiviteter, kommer jag hem och dör i två dagar. Två dagar av att inte klara av någonting.

Och där startade idén till den här bloggresan. En kväll pratade jag och Linda om just det här och fann en stor igenkänning i varandras berättelser. När vi sen spånade vidare tillsammans med Sofie gick vi bananas!

Tillsammans tänkte vi skriva om allt möjligt här, och försöka peppa varandra att våga stå upp för oss själva och folk runt omkring oss. Och såklart: öva på att säga nej (som en extra hint till mig själv).

Mer om oss kan du läsa i menyn (Sofie, Linda och Sofia).

Vi ses!

/Sofia