Föräldraledighet – ett känsligt ämne

Ja, inte att vi är föräldralediga, utan vem som är det och hur mycket. Det känns som att vi fortfarande till stor del sitter kvar i gamla mönster om att mamman är den som ska vara ledig. Om inte helt, så i alla fall längst.

Frågar man varför, är det vanligaste svaret – ekonomi. Och visst är det viktigt. Vi har hyror, vi har skulder, vi ska äta, dricka och klä oss. Kanske t.o.m unna oss något extra ibland, sätta litet guldkant i livet.

Vi har kommit en bit på väg vad gäller fördelningen, men det går långsamt. Det blir ganska livat i debatten när man pratar om att t.o.m lagstifta om fördelningen. Det viktiga borde vara att familjen själv ska få bestämma över sin tid. Fortfarande hänvisar man till ekonomin.

Men hur ofta har man egentligen räknat på detta?  Jag kan få känslan av att man litet slentrianmässigt svarar att det hänger på ekonomin och utgår från att den som tjänar minst ska vara hemma. Eller?

Jag satte ihop ett räkneexempel, där kvinnan tjänare 25.000:-/månad och mannen 35.000:-/månad. Bra inkomster  båda två, men med en stor skillnad på 10.000:-/månad. Detta är vad man ofta hänvisar till, att den ena föräldern (ofta mannen) tjänar så mycket mer. Det finns förstås en rackarnas massa andra löner och scenarion, men det jag vill belysa är att man ska sätta sig ner och räkna!

I mitt exempel räknade jag på att  1) Mamman tog ut all föräldraledighet och 2) Mamman och pappan delade 50/50. Och hör och häpna! Föräldrapenning och jämställdhetsbonus gjorde att det var mer lönsamt att dela 50/50. Detta trots att mannen i det här fallet tjänade så mycket mer. Intressant!

Genom att dela på föräldraledigheten, tror jag att man uppnår

  • Båda föräldrarna känner sitt barns vanor, rutiner och önskemål lika bra.
  • Barnet känner sina föräldrar lika bra och är lika trygg med båda. En bra grund för framtiden.
  • Sakta kommer de ojämlika lönerna att försvinna.
  • Arbetsgivarna satsar lika mycket på en 25-årig kvinna som en 25-årig man.

 

Det vore hemskt drastiskt att lagstifta om ledigheten, men kanske är det det som krävs för att komma vidare i jämlikhetsarbetet? Det tråkiga i det är ju att en förälder kan vara arbetslös, eller kanske ha en egen firma där det är känsligt att vara frånvarande i ca 6 månader.

Om vi blir ännu mer duktiga på att dela på föräldraledigheten, kanske vi slipper hot om lagar o.dyl. Det känns som att det är upp till oss.
Om vi sedan är lika duktiga på att dela på VAB, kommer det definitivt att bli lättare för alla!

 

Och en till sak…om man kommer fram till att den ena föräldern ska ta hela ledigheten – glöm inte att fördela pensionspoängen!
Ännu mer viktigt om man efter ledigheten, endast arbetar del/halvtid för att familjepusslet ska fungera.

 

/Anci